VERKSAMHETSIDÉ | HISTORIK | ORGANISATION | KOMMANDE AKTIVITETER | HÄNT I FÖRENINGEN | BLI MEDLEM | LÄNKAR | HEM

 

Den legala Frivilligkåren

Frivilligkåren, Hangöbataljonen och Frivilligkompaniet deltog i Finland 1939-1944 med den svenska regeringens godkännande efter framställningar av Överbefälhavaren och Finlandskommittén.

 

Svenska frivilligkårens uppkomst härleder sig till hösten 1939. Förberedelserna hade hunnit så långt att när vinterkriget utbröt den 30 november 1939 öppnade en byrå i Stockholm, som tog emot anmälningar från dem som önskade gå ut som fri villiga.

   Den absolut övervägande delen av dessa tillhörde i en eller annan form den svenska krigsmakten vilket gjorde att de inte kunde ge sig iväg utan att ha fått myndigheternas tillstånd. Den tillståndsbeviljande myndigheten var regeringen som före bifall eller avslag regelmässigt infordrade de militära myndigheternas yttrande.

   För att regeringskansliet under dessa bråda beredskapstider inte skulle bli överlupet av alltför stort antal detaljärenden av detta slag blev det nödvändigt att rationalisera förfaringssättet. Detta ledde till att ÖB begärde och fick bemyndigande från regeringen att bifalla hithörande framställningar från värnpliktiga samt från stampersonal utom officerare och underofficerare, vilkas ansökningar fortfarande borde avgöras av regeringen.

    Den av regeringen påbjudna sekretessen kring frivilligkåren började dock så småningom lätta. Den 21 december biföll regeringen Finlandskommitténs  framställning att få publicera en rad väsentliga fakta om frivilligkåren i syfte att skapa förtroende för dess ledning och meddela de ekonomiska villkoren och garantierna för deltagarna.

 

Hangöbataljonen

ÖB gjorde framställning till Kungl. Maj :t med framställning om bemyndigande att i likhet med vad som skett under vinterkriget medge de frivilliga erforderliga avsked och tillstånd. Regeringen biföll denna framställning den 4 juli 1941.

 

Frivilligkompaniet

Ur de svenska myndigheternas synpunkt betraktades Svirkompaniet som en fortsättning av Hangöbataljonen. Ramen för medgivanden av avsked med mera som lämnats av regeringen i samband med att denna uppsattes, räckte till även för Svirkompaniet.

 

Några viktiga datum

12 december1939:

Regeringen anger tilldelningen av uniformer och utrustning för 4 000 man.

 

14 december1939:

Regeringen ger tillstånd att låta en flygstyrka ingå i den planerade frivilligkåren.

 

15 december 1939:

ÖB bemyndigas av regeringen att utvidga ramen för svenska styrkan till 5 000 värnpliktiga soldater och 200 fast anställda befäl.

 

19 december 1939:

Regeringen ger sitt medgivande att mörkläggningen runt Frivilligkåren upphävs.

 

11 januari 1940:

Fullmakten från regeringen utvidgas att gälla högst 8 000 värnpliktiga och 400 fast anställda befäl.

 

8 februari 1940:

Sista slutliga fullmakten från regeringen omfattade 12 000 värnpliktiga och 540 fast anställda.

Historik

I Vinterkriget deltog 1940 cirka 9 500 svenska frivilliga. Av dessa ingick 8 400 i Svenska Frivilligkåren, som stred vid Märkäjärvi på Sallafronten. Omkring 200 tjänstgjorde vid artilleriet i Vasa, ett drygt hundratal medverkade i luftförsvaret av Åbo och nästan lika många fanns i kustförsvaret vid Pellinge. Cirka 200 läkare och sjuksköterskor arbetade på militära och civla sjukhus. Svenska Röda korset sände två ambulanser. En upprättade bassjukhus i Nyslott med fältsjukhus i Ruskeala, den andra hade bassjukhus i Muurola med fältsjukhus i Kemijärvi och en mindre avdelning i Ivalo. Hästambulans från Blå Stjärnan verkade i Kupio och 300 arbetare började i mars bygga en försvarslinje öster om Fredrikshamn.

Förluster: 37 miste livet, 45 blev sårade och 140 svårt köldskadade. Fem blev krigsfångar, vilka återkom till Sverige sommaren 1940.

Rekryteringsaffischer för Svenska frivilligkåren.
 

Under fortsättningskriget 1941-1944 inskrevs 1 700 svenska frivilliga i Finlands försvarsmakt. Cirka hälften av dem hade deltagit i vinterkriget. Hösten 1941 försvarade Svenska Frivilligbataljonen, 800 man stark, ett avsnitt av Hangönäset. Sedan ryssarna i december utrymt Hangö återvände bataljonen till Sverige där den upplöstes.

I januari 1942 organiserades Svenska Frivilligkompaniet i Åbo, varefter det transporterades till östfronten. Med namnet Avdelta kompaniet och en styrka på 140 man ingick det i det svenskspråkiga infanteriregementet JR 13. Kompaniet stred i främsta linjen vid Jandeba på Svirfronten under 27 månader till mitten av maj 1944. Därefter deltog det i avvärjningsstriderna på Karelska näset vid Näätälä och Tali-Ihantala, då förlusterna uppgick till 72% av stridsstyrkan, samt vid Saima kanal intill krigsslutet. Sammanlagt 404 man hade tjänstgjort i kompaniet när detta upplöstes i Åbo den 26 september 1944.

Härutöver fanns ett par hundra frivilliga, främst befäl av olika grader, i infanteriet (JR 13, JR 24, JR 61 och ErP 18), artilleriet, kavalleriet, luftvärnet, flygvapnet och flottan. 170 bilmekaniker, ett hundratal stridsvagnsmekaniker och ett tjugotal motorcykelmekaniker ingick i olika militära verkstadsgrupper. Läkare, tandläkare, veterinärer, sjuksköterskor och sjukgymnaster till ett sammanlagt antal av cirka 220 gjorde frivilligtjänst på olika platser.

Förluster: 84 stupade, 200 sårade varav en tredjedel blev krigsinvalider. 13 stupade kunde inte omhändertagas, utan kvarblev på slagfälten. En man deserterade till sovjetiska sidan, där han avled i krigsfångenskap.

Med start hösten 1941 bedrevs en omfattande jordbrukshjälp i form av skördehjälp och från och med våren 1942 även vårbrukshjälp. Hösten 1944 inberäknad deltog sammanlagt 2 058 svenska frivilliga i jordbrukshjälpen, vars antal dagsverken uppskattades till 60 000. De flesta rikssvenskarna var placerade i gårdar i Helsingforstrakten och i Åboland.

Svenska frivilliga vid Märkäjärvi 1940, framför Hangö 1941 och vid Svir 1943.
 

Förbundet Svenska Frivilligkåren bildades den 27 mars 1940 på höjden Paikanselkä vid Märkäjärvi (dagens Salla). 1947 ändrades namnet till Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga. Efter 60 år av verksamhet innebärande bland annat utgivning av förbundets tidning fram till 1947 med sex nummer om året och därefter fyra gånger om året (från och med 1997 två gånger per år), omvandlades Förbundet till Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening den 25 mars år 2000.


Copyright Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening 2005